Elisa

Idag ska jag ge all cred i världen till mina fantastiska föräldrar!
De har alltid funnits där för mig och orkat med allt från skjutsningar till hundratals fotbollsträningar till aggressiva aggressionsutbrott och ångestfyllda gråtattacker! Men nu har de stöttat mig genom det ultimata - övningskörningen!!!

Har nu testat att köra med båda och jag är otroligt imponerad över deras förmåga att behålla lugnet trots mina miljontals ograciösa motorstopp! Mamma verkar överleva en panikartad tvärnit och min far en konstant misshandel av växellådan så jag är mäkta stolt över dem båda!

Sen så måste jag nog skryta lite och erkänna att jag även är stolt över mig själv.
Idag körde jag ända hem från Fällfors helt själv (förutom pappas ständiga tips och uppmaningar då ;)
En sträcka på 2 mil! Det är ju nästan fantastiskt!

Sen så tror jag att det måste ha varnats om på radion att en viss Elisa Lundmark skulle ut och övningsköra för vi mötte inte en endaste liten bil!
...Eller så kan det kanske bero på att vi körde i landsbygd? ;)

Blev ju en hel del taffliga starter och sliringar på kopplingen men det är ju inte så lätt första gången!
När jag äntligen parkerat bilen inte alltför snett (bara nästan) på vår tomt  och öppnade dörren så snubblade jag ut alldeles skakig, svettig och speedad - men framförallt stolt som fan!!!

Så tack, mamma, tack pappa, tack BILEN för att ni får mig känna att det finns ett hopp för mig ändå!
Någonstans, bakom ett berg av tvivel - ligger kanske mitt körkort gömt? =)

---

Bäst att börja tro på mig själv - varför tror jag jämt att jag ska misslyckas med saker när jag annars har en positiv inställning till det allra mesta? Dags att sträcka på mig och våga tro att jag kirrar biffen - och sluta vara rädd för att jag ska bränna sönder den! (Märklig metafor men he dug!)

Jag fixa matten, moppen och mycket mer - nu ska jag fixa körkortet! :)