Elisa

Jag läser många bloggar och det jag älskar med det är att alla är så olika.
Beroende på vad det är för person som skriver blir varje inlägg så unikt.
Så jag gillar att blanda vardagsbloggar med modebloggar med peppbloggar med bildbloggar med politikbloggar med "oseriösa" bloggar med mera med mera.

Det jag mest läser är dock mina vänners bloggar och s.k djupa bloggar.
Jag fascineras så oerhört av människor som kan skriva om tunga känslor och svåra saker på ett vackert - men sorgligt sätt. Speciellt på kvällskvisten till någon sentimental sång känns det extra fint att läsa sådana texter.
Varför vet jag inte. Det låter ju inte särskilt kul när jag säger att jag gillar att läsa tunga grejer, men det gör jag på något märkligt vis.

Ibland önskar jag att jag också kunde skriva så. Spy ut mina jobbigaste känslor på tangentbordet och förvandla dem till vackra meningar med en betydande innebörd. Men det är svårt och händer nästan aldrig.
När jag skriver blir det mer sprudlande och glatt med en knasig underton.
Svaret till det är nog för att jag oftast skriver då jag är glad. Jag vill kasta ut lite av min lycka i cyberrymden och hoppas att några korn når ut till någon ledsen typ som kanske känner sig lite gladare. Men det kanske bara är en önskan och inget mer. Fast vem vet?

Jag kanske borde starta en ny blogg där jag skriver varje gång jag känner mig arg eller ledsen.
Det vore häftigt att få ur sig lite heavy shit, om jag har någon vill säga.
Fast om jag däremot inte känner mig så nere så är det nog väldigt korkad att tvinga fram allt skit??

 Jag googlade "confusion"



Nu blev visst allting ordkräk av hela dagens tankemat, men jag tror iaf att jag vet vad jag menar!