Prestationsångest
Hej allesammans :)
Nu när jag sitter och gör detta jävla SO-arbete som går bajsdåligt så blir jag bara så ledsen eftersom jag alltid vill göra mitt bästa och inte misslyckas. Fast, vem vill misslyckas egentligen?
Jag hatar att känna såhär, men jag har ofta rätt stor press på mig, mest från mig själv.
Mest handlar det om att göra så mycket så möjligt på dagen, och göra "duktiga" saker.
Typ plugga, städa rummet och motionera och annat sånt tjafs. Och när jag märker att jag inte orkar eller inte hinner så blir jag jämt besviken. Alla andra orkar ju så mycket? Det känns iallafall så.
T.ex så har jag lovat att spela match på tisdag och jag fasar som fan... alla andra i mitt lag är kanonduktiga men själv har det gått rätt dåligt i vår och jag är så rädd att göra något fel som förstör för de andra, men samtidigt så tycker jag ju det är kul att spela fotboll. Eller, iallafall så tyckte jag det, eftersom jag känner att pressen är så stor just nu. Det räcker inte att träna tre gånger i veckan med laget utan helst så ska man göra massa övningar och fara ut och springa när man är hemma också. Men då har man ju andra grejer att göra? Fast jag kan förstå att andra tjejer i mitt lag klarar detta bra för att de verkligen vill satsa på fotbollen... men jag som bara vill ha roligt då? Min lust till att spela slås undan.
Jag är en som som hellre ger upp än fortsätter kämpa om jag märker att fok är bättre än mig i olika saker helt enkelt.
Som det känns nu så vill jag sluta med sporten, men problemet är att jag kommer känna mig så slö och ohälsosam då :/
Och då kommer jag bara hacka ner på mig själv ännu mer, inte bra :/
Skolan är väl sådär, jag vet att jag kan prestera men nu känns allt jättejobbigt :(
En annan sak som tär på mig är mitt gymnasieval, jag vill verkligen gå teater som är lite slappare än samhälls, men jag känner mig så dålig för att jag går det istället för att vara duktig och studera. Helt enkelt så kanske jag kommer göra mig själv besviken...
Jag hatar min prestationsångest som gnager inuti mig varenda dag... orka vara duktig i skolan, orka vara trevlig (fast det är inget problem men)...orka röra på mig... orka se någorlunda snygg ut mm mm.
Om ändå jag bara kunde få umgås med min familj, Daniel och mina vänner varenda dag, ta en promenad med Razze då jag känner för det, ha tid att spela gitarr och skriva egna dikter som jag faktiskt kunde förr i tiden och få spela lite teater några timmar i veckan... Då skulle jag vara så glad! :)
Men jag ger inte upp när jag börjat med skolarbeten iallafall... klara blir de alltid...
Kom igen mig själv, du fixar det här! :)
Men du kanske inte kommer kunna fara ut och springa ikväll då....Fan också, jag som skulle bli sportig :(
Nu när jag sitter och gör detta jävla SO-arbete som går bajsdåligt så blir jag bara så ledsen eftersom jag alltid vill göra mitt bästa och inte misslyckas. Fast, vem vill misslyckas egentligen?
Jag hatar att känna såhär, men jag har ofta rätt stor press på mig, mest från mig själv.
Mest handlar det om att göra så mycket så möjligt på dagen, och göra "duktiga" saker.
Typ plugga, städa rummet och motionera och annat sånt tjafs. Och när jag märker att jag inte orkar eller inte hinner så blir jag jämt besviken. Alla andra orkar ju så mycket? Det känns iallafall så.
T.ex så har jag lovat att spela match på tisdag och jag fasar som fan... alla andra i mitt lag är kanonduktiga men själv har det gått rätt dåligt i vår och jag är så rädd att göra något fel som förstör för de andra, men samtidigt så tycker jag ju det är kul att spela fotboll. Eller, iallafall så tyckte jag det, eftersom jag känner att pressen är så stor just nu. Det räcker inte att träna tre gånger i veckan med laget utan helst så ska man göra massa övningar och fara ut och springa när man är hemma också. Men då har man ju andra grejer att göra? Fast jag kan förstå att andra tjejer i mitt lag klarar detta bra för att de verkligen vill satsa på fotbollen... men jag som bara vill ha roligt då? Min lust till att spela slås undan.
Jag är en som som hellre ger upp än fortsätter kämpa om jag märker att fok är bättre än mig i olika saker helt enkelt.
Som det känns nu så vill jag sluta med sporten, men problemet är att jag kommer känna mig så slö och ohälsosam då :/
Och då kommer jag bara hacka ner på mig själv ännu mer, inte bra :/
Skolan är väl sådär, jag vet att jag kan prestera men nu känns allt jättejobbigt :(
En annan sak som tär på mig är mitt gymnasieval, jag vill verkligen gå teater som är lite slappare än samhälls, men jag känner mig så dålig för att jag går det istället för att vara duktig och studera. Helt enkelt så kanske jag kommer göra mig själv besviken...
Jag hatar min prestationsångest som gnager inuti mig varenda dag... orka vara duktig i skolan, orka vara trevlig (fast det är inget problem men)...orka röra på mig... orka se någorlunda snygg ut mm mm.
Om ändå jag bara kunde få umgås med min familj, Daniel och mina vänner varenda dag, ta en promenad med Razze då jag känner för det, ha tid att spela gitarr och skriva egna dikter som jag faktiskt kunde förr i tiden och få spela lite teater några timmar i veckan... Då skulle jag vara så glad! :)
Men jag ger inte upp när jag börjat med skolarbeten iallafall... klara blir de alltid...
Kom igen mig själv, du fixar det här! :)
Men du kanske inte kommer kunna fara ut och springa ikväll då....
Kommentarer
Postat av: Lilja
Jag tänker precis som dig ellan! Samtidigt känns det för min del som att jag måste ta itu med en sak i taget. Just nu handlar det om skolan för mig, eftersom det bara är kvar två veckor av pluggande. I sommar ska jag försöka röra på mig mer och umgås mer med allt folk :)
Trackback
